Shit vilket svårt ämne. Kärlek är ju så stort. Jag menar, kan man räkna den man frågade chans på i femman för sin första kärlek? Eller ska man räkna den första man var i hop med, tex på gymnasiet? För var det verkligen kärlek eller inbillade man sig bara?

Jag vill nog inte se de korta 1-2 veckors förhållandena på högstadiet som kärlek. För ärligt talat så hade jag nog ingen aning om vad kärlek var då. Jag blev typ ihop med någon bara för att denne var kär i mig och jag trodde att jag var kär i honom. Men det var jag inte så det tog slut på typ en gång.

Min allra första kärlek är nog Björn. Det var inte KÄRLEK med stort K från allra första början. Jag tyckte att han var jättesöt och så, det pirrade i magen och jag var nog kär i honom. Vi träffades på crusingen här i Kramfors genom vår gemensama kompis Bettan. Ingen av oss var speciellt nykter haha men vi bytte nummer och efter det smsade vi varje dag och pratade även i telefon i timmar :)
Jag kommer inte ihåg men jag gissar på att vi blev tillsammans efter ca 2 veckor typ.
De första året var väldigt stormigt och vi gjorde slut några gånger men blev tillsammans igen.
Efter ett år tillsammans hände något väldigt olyckligt i Björns familj och naturligtvis ville jag finnas för honom och stötta honom. Jag sov ofta över och när vi slutade gymnasiet bodde jag i princip hemma hos dem.
Vi skaffade egen lägenhet ca 1 halvår efter vi slutade gymnasiet.

Idag har vi snart varit tillsammans i 7,5 år och förlovade i 2,5. Jag älskar verkligen Björn. Jag vill leva resten av mitt liv med honom. Åldras tillsammans och se våra barn och barnbarn växa upp och bli självständiga individer!

Björn finns alltid där för mig och älskar mig mest när jag förtjänar det minst. För han vet att det är då jag behöver det som mest. Det finns ingen som känner mig så bra som Björn.
Han tar ner mig på jorden när jag börjar med mina utsvävningar och stöttar mig i vått och tort!

Min Kärlek till Björn blev ännu starkare den dagen Julia föddes. Jag såg honom i ett nytt ljus. Han är en sådan underbar Pappa och jag är så glad att han är pappa till mina barn.

Och sedan pojkarna föddes har jag nästan blivit nykär igen och det känns hur bra som helst!

Jag längtar tills den dagen vi gifter oss. Vilket jag vet inte kommer ske än på några år. Jag vill ha ett stort sagobröllop och i dagsläget finns det varken pengar till det eller tid och ork till att planera. Men en dag, om några år. Då hoppas jag att jag får stå och lova honom att leva tillsammans tills döden skiljer oss åt!

JAG ÄLSKAR DIG BJÖRN! NU OCH FÖR ALLTID!!♥