Känner att det är lika bra jag skriver ner den när jag har allt färskt i minnet. Tar dock lite hjälp av journalen, ma var ju inte klar i huvudet hela tiden om man säger så :)

Jag vaknade på morgonen vid halv nio. Då kunde jag inte sova längre. Vi hade ju tid för UL och förhoppningsvis igångsättning kl 1. Gick och tog mig en dusch och kände att jag hade lite småont i magen men det var inget jag reagerade på, var så van vid falsklarm.
Men vid halvtio började det göra ont och pang bom så hade jag värkar var tredje minut. Dom gjorde rätt och jag fick lite panik.
Ringde förlossningen som ville att jag skulle komma in.
Ringde barnvakten som kom och hämtade Jullan och hundarna och vid 11 tiden åkte vi.

När jag kom in kom värkarna fortfarande var 3 minut så jag fick ligga med en ctg-kurva och sen kollade bm hur mycket jag öppnat mig.
Jag vad öppen 4 cm och tappen var helt utplånad. Inget falsklarm, idag skulle det bli bebisar!!

Kl 12 skrivs jag in på förlossningen och får en kanyl satt i handen.

Värkarna börjar göra ondare och ondare och vid halv ett börjar jag med lustgasen. Dock svag, 20/80 men redan vid kvart i ett får dom öka den till 40/60.

Försöker stå upp under värkarna men då blir det svårt att få in några fosterljud så jag lägger mig igen.

Vid kvart i två kommer Läkaren och dom bestämmer att dom ska sätta en skalpelektrod på tvilling 1 istället då det är svårt att få in fosterljud då bebisarna är så livliga i magen. Dom tar även vattnet på tvilling 1.

Sen testar jag olika ställningar, stående, på knä i sängen lutad mot ryggstödet (det funkade bra ett tag, tills det blev för jobbigt för benen) men sen har jag så ont så enda som funkar är att ligga..

Vid fyra har jag så ont så jag skriker rätt ut i lustgasmasken (som för övrigt måste vara världens underbaraste uppfinning) och får sedan EDA. Gud så underbart! Värkarna känns ju ändå, men mer som ett tryck neråt liksom. Fortsätter att andas lustgas. Haha, tjurhöll den som en unge..

Sen går det undan. Känner helt plötsligt hur de kraftiga krystvärkarna kommer, vilket jag inte alls var beredd på då jag bara en liten stund innan var öppen bara 7 cm.
Skriker till Björn (fråga mig inte varför) att nu kommer den! Bebisen kommer! Barnmorskorna fick fart nu vill jag lova.
Klockat 17.14 börjar jag krysta och klockat 17.17 kommer älskade lilla Elliot till världen. Dom tar ut honom och jag blir jätteorolig. Men strax efter kommer dom in med honom igen. En helt perfekt liten skapelse. Jag höll honom en liten stund men sen började det göra för ont för att jag skulle kunna hålla honom något mer så Björn tar honom.

Läkaren använder ultraljud för att se hur tvilling 2 ligger och sen styr dom ner honom i bäckenet.
Kl 17.35 börjar jag krysta igen och kl 17.38 ser även Harry dagens ljus. Även han helt perfekt. Han skriker direkt när han kommer ut. Så skönt! Strax efter krystar jag ut moderkakorna som var hela och fina.
Sprack pyttelite inuti och fick sy tre små stygn.

Allt som allt är jag supernöjd med förlossningen. Trodde dock inte att den skulle gå så fort då det tog nästan tre dygn med Julia.

Jag har varit jättepigg efteråt och har inte ens haft problem att sitta som jag hade med Jullan, trots att jag tryckt ut två ungar denna gång.


Elliot vägde 2770 och var 47 lång och Harry vägde 2905 och var 48 lång. Helt underbart perfekta ungar!!!

Jag stannade på bb tills idag Torsdag och det är så underbart skönt att vara hemma!

Grabbarna är så snälla, dom äter, SOVER och bajsar typ.
Och man kan redan se deras olika personligheter. Elliot är lite fjompig och smågnällig medans Harry är coollugn och bryr sig inte speciellt över något!


Hoppas jag fått med allt nu!